Polismyndighetens bibliotek och kunskapstjänst

Från tal till text i polisstudenters PM
Komihåglistan är tom
Vis
Författare/Namn
Titel
  • Från tal till text i polisstudenters PM
Utgivningsår
  • 2021
Anmärkning: Innehållsbeskrivning, sammanfattning
  • När muntliga utsagor flyttas från tal till text får de ny form och kan tolkas på ett nytt sätt, eftersom de rekontextualiseras i ett annat medium där de filtreras genom en skribent som gör olika språkliga och innehållsliga val. I den här studien undersöks hur anföring (återgivande av andras utsagor) och evidentialitet (skribentens ansvarstagande för kunskapskällan) synliggörs i polisstudenters texter och hur dessa språkliga kategorier kan påverka yttrandens trovärdighet. Det undersökta materialet består av 74 avrapporterings-PM som skrevs efter att en grupp polisstudenter tittat på ett filmklipp från ett autentiskt ingripande. Genom systematisk närläsning av texterna analyserades de dels kvantitativt för att visa på frekvens i bruket av olika former av anföring, dels kvalitativt i fråga om evidentialitetens inverkan på anföringens styrka och trovärdighet. Resultatet visar sammantaget att indirekt anföring är vanligare än direkt anföring i studenternas PM och att markörer för evidentialitet förekom i 15 % av de undersökta texterna. Kvalitativt visar resultaten att det finns problem med de rekontextualiseringar som stunderna gör i samband med indirekt anföring, eftersom de ofta resulterar i betydelseförskjutningar, medan de direkta anföringarna ofta är partiella, inkorrekt återgivna eller ibland fabricerade. Manifest evidentialitet förekommer främst i samband med indirekt anföring, vilket kan påverka yttrandets trovärdighet både negativt och positivt, beroende på om den det som anförs är korrekt återgivet eller inte. De möjliga implikationer för undervisning om skrivande inom polisutbildningen som studien pekar på är att studenterna behöver medvetandegöras om hur rekontextualisering av utsagor kan påverka innehåll, struktur och tolkning och hur olika typer av anföringsbruk har potential att vara mer eller mindre överensstämmande med det yttrade. Detta pekar alltså på ett utbildningsbehov som går utöver språkets yta och som kan behövas för att säkra och utveckla studenternas skrivande så det blir rättssäkert, tydligt och begripligt.
Ämnesord
Ämnesord
Värdpublikation
  • 2021
Antal i kö:
  • 0 (0)
*000      ab a        ir    
*00133897
*008      s2021||||sw ||||e||||||||||||eng||            
*084  $2kssb/8
*100  $aAsk, S
*24510$aFrån tal till text i polisstudenters PM
*520  $aNär muntliga utsagor flyttas från tal till text får de ny form och kan tolkas på ett nytt sätt, eftersom de rekontextualiseras i ett annat medium där de filtreras genom en skribent som gör olika språkliga och innehållsliga val. I den här studien undersöks hur anföring (återgivande av andras utsagor) och evidentialitet (skribentens ansvarstagande för kunskapskällan) synliggörs i polisstudenters texter och hur dessa språkliga kategorier kan påverka yttrandens trovärdighet. Det undersökta materialet består av 74 avrapporterings-PM som skrevs efter att en grupp polisstudenter tittat på ett filmklipp från ett autentiskt ingripande. Genom systematisk närläsning av texterna analyserades de dels kvantitativt för att visa på frekvens i bruket av olika former av anföring, dels kvalitativt i fråga om evidentialitetens inverkan på anföringens styrka och trovärdighet. Resultatet visar sammantaget att indirekt anföring är vanligare än direkt anföring i studenternas PM och att markörer för evidentialitet förekom i 15 % av de undersökta texterna. Kvalitativt visar resultaten att det finns problem med de rekontextualiseringar som stunderna gör i samband med indirekt anföring, eftersom de ofta resulterar i betydelseförskjutningar, medan de direkta anföringarna ofta är partiella, inkorrekt återgivna eller ibland fabricerade. Manifest evidentialitet förekommer främst i samband med indirekt anföring, vilket kan påverka yttrandets trovärdighet både negativt och positivt, beroende på om den det som anförs är korrekt återgivet eller inte. De möjliga implikationer för undervisning om skrivande inom polisutbildningen som studien pekar på är att studenterna behöver medvetandegöras om hur rekontextualisering av utsagor kan påverka innehåll, struktur och tolkning och hur olika typer av anföringsbruk har potential att vara mer eller mindre överensstämmande med det yttrade. Detta pekar alltså på ett utbildningsbehov som går utöver språkets yta och som kan behövas för att säkra och utveckla studenternas skrivande så det blir rättssäkert, tydligt och begripligt.
*650  $aPolisutbildning
*650  $aSvenska språket
*650  $aSkriftlig framställning
*650  $aBerättarteknik
*650  $aTextanalys
*650  $aStudenter
*653  $aPolisforskning i Sverige
*7001 $4aut
*7730 $g2021
*856  $uhttps://lnu.diva-portal.org/smash/record.jsf?pid=diva2:1637656$yFulltext
*856  $uhttps://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:lnu:diva-110348$yPublikationen i DiVA
^
Det finns inga omdömen till denna titeln.
Klicka här för att vara den första som skriver ett omdöme.
Vis
Sänd till